Alpin skidåkning

Alpin skidåkning fanns med redan under det första Paralympiska vinterspelet år 1976 i Örnsköldsvik och utövas av personer med både syn- och rörelsenedsättning. Det finns hela fem olika sorters discipliner.
Störtlopp
Den disciplin som går absolut fortast. Portarna som ska passeras är placerade långt ifrån varandra för att minimera svängandet under åket. 

Super-G
Den något långsammare av de två fartgrenarna där portarna står närmre och tvingar åkaren att svänga mer. 

Slalom
En av två teknikgrenar. Slalom är den gren som går långsammast då den har flest portar att ta sig igenom.

Storslalom
Precis som det låter är storslalom ungefär som slalom men med större svängar. Båda teknikgrenarna innehåller två stycken åk där den som är snabbast efter båda vinner tävlingen. 

Kombination
Först körs ett åk i Super-G och sedan körs det andra åket i slalom. 

Utrustning

Slalomskidor är korta för att kunna hjälpa åkaren med de snabba svängarna som de utmanas av under disciplinen. Skidorna till fartgrenarna är däremot längre för att skapa mer stabilitet i högre fart. 

Personer med rörelsenedsättning i underkroppen använder sig utan en sit-ski som liknar en stol ovanpå en skida. I stället för stavar har åkaren en stavar med en mindre skida för att kunna stabilisera sig i svängarna.

Utförsåkare med synnedsättning åker med en guide som hjälper dem navigera sig ner för banan.