Ridsport är öppet för alla med någon typ av fysisk eller synnedsättning. Det består endast av dressyr och det finns olika svårighetsgrader.
Lagtävlan; Tre till fyra ryttare per land
Individuellt; Ryttare rider efter ett färdigt program.
Fristil; Ryttare har själv satt programmet och valt musiken
Män och kvinnor tävlar mot varandra på samma villkor men i en av fem klasser. Tävlingarna delas in i fem grader utifrån hur mycket ryttarens funktionsnedsättning påverkar ridningen. Ryttaren utför program som är speciellt utformade för att passa de olika graderna.
Det är tillåtet för ryttarna att ha specialdesignad utrustning.
Ryttarens fysiska förmåga att framföra sin häst bedöms vilket leder till att utövare med liknande förutsättningar ska tävla mot varandra på ett sportsligt och rättvist sätt. Undersökningen är en objektiv bedömning där man mäter nedsättningen ur ett perspektiv speciellt framtaget för ridsport. Bedömningen utförs av Svenska Ridsportförbundets speciellt utbildade sjukgymnaster.
Utifrån vilken tävlingsklass ryttaren tillhör har man rätt till att använda en del hjälpmedel.
För att kunna klassificeras i dagsläget ska nedsättningar som vara permanenta och kunna mätas objektivt. Ryttaren måste ha en nedsättning i muskelstyrka, ledrörlighet eller koordination i någon arm/ben eller i bålen med minst 15%.
Vid tävlingar i Sverige rids ofta FEI:s internationella dressyrprogram. Det finns även svenska dressyrprogram som passar, från ridning endast i skritt till mer avancerade rörelser i galopp.
Grad 1: programmen innehåller rörelser i skritt.
Grad 2: programmet innehåller rörelse i både skritt och trav.
Grad 3: rörelse i skritt och en mer sammanhängande trav del.
Grad 4: program innehåller rörelser i skritt, trav och galopp.
Paralympiska
sommarprogrammet